Mormors marshmallows

By Catherine

Rätta mig om jag har fel, men jag upplever att den yngre generationen ser på marshmallows som godis. Att ätas grillade på en pinne, i s'mores eller flytande i varm choklad. Det var annorlunda för min mormor. För henne var marshmallows en ingrediens. Du använde den till något, och precis som med kakdeg, senaps pulver och bröstsocker; så borde du inte äta den rå. Det ansågs inte bra för dig.

För er yngre läsare tillhör jag en generation där kakdeg var något oerhört skadligt tills den hade passerat genom den magiska ugnen. Du kunde i princip dö om du åt kakdeg, eftersom den svällde i magen och du exploderade. Saker vi lärde våra barn på 60-talet. Det är fascinerande att vi överlevde så bra som vi gjorde. Nu, tillbaka till marshmallows.

 

Jag kan fortfarande minnas mormors marshmallowsföråd. De låg i en plåtburk, på den översta hyllan i skafferiet. Jag vet inte hur många hon använde, men hon använde dem i efterrätter och som glasyr på kakor. De få gånger när jag fick äta en ”rå”, om du kan kalla en marshmallows för rå, var de vanligtvis torra och hårda. Eftersom hon smälte eller ungsbakade dem antar jag att det inte spelade någon roll. Idag kastar vi en torr marshmallow och kallar den förstörd, saker har förändrats.

Read the first three chapters in my books

Vinden ven med ett öronbedövande ljud runt huset, ett komplext och skrämmande ljud. I bakgrunden fanns ett otäckt susande som aldrig riktigt slutade. I förgrunden knakade och tjöt det i takt med att hela huset skallrade, vilket skapade ett olycksbådande dovt ljud. Vinden fick huset att kränga och vrida sig, som om det försökte skydda sig genom att röra sig i ryckiga kvidande rörelser.

... mer

I first met him on a bright summers day, when I almost stumbled over him. He was just a few feet away from our front porch, a tiny little rugged Pica Pica; or Eurasian magpie as he’s more commonly called.

He looked at me with his big, black eyes and he wasn’t scared. When I took a few steps away from the porch, he turned around and walked towards a pile of wood, that my husband had... mer

She sat there staring through the airplane window. It was blue sky as far as Helena could see – no other planes, no nothing. If she leaned towards the window, she could see the clouds down below. It was the perfect weather for traveling.

"What are we doing here?" she quietly asked herself. "Is this crazy?"

Helena gazed at her seven-month-old baby boy, soundly asleep in her arms... mer