Äpplen, äpplen och jag är allergisk

By Catherine

Vi har en liten fruktträdgård,  vilken är mycket vacker på våren och jätterolig under sommaren. Åtminstone om du kan äta äpplen. Jag kan inte det eftersom jag är allergisk. Om jag äter ett rått äpple börjar halsen svullna och efter en stund kan jah inte andas.

Jag kan äta äppelpajer, sylt och andra varianter av kokta äpplen. Jag kan bara inte äta dem råa. Jag har en matallergi och frukt är en av de svåraste. Ta till exempel druvor, beroende på druvtyp och dess skal kan jag ibland äta dem. Samma sak med tomater och bananer, jag kan äta några av dem, men de flesta påverkar min andning. Under åren har maken utvecklat en intressant kompetens; han kan urskilja vilka druvor jag kan och inte kan äta. Om han är osäker betyder det vanligtvis att jag inte kan äta dem.

Ja, jag försöker äta saker, även om jag vet att det kanske inte fungerar. Och ja, allergimedicinen är i närheten i fall att. Hur som helst, tillbaka till äpplen.

Ge mig äpplet, sa jag och satte tänderna i det

Vi plockade äpplen i trädgården när min man plötsligt säger:

”Vet du vad, jag tror faktiskt att du kan äta det här. Vill du prova ”Han bet av en bit från äpplet han åt och gav den till mig,  han såg till att det inte fanns något skinn på den eftersom det kan göra saker värre. Jag åt den lilla lilla biten äpple och kände ingenting.

”Ge mig en till” sa jag. Ytterligare en äppelbit, fortfarande ingenting. Två till, ingenting.

”Ge mig äpplet” sa jag och högg tänderna i det. Jag kommer inte ihåg senaste gången jag hade ätit ett äpple. Känslan när jag stod där i fruktträdgården och tuggade på det här vackra lilla äpplet - tja, jag ägde världen.

Jag vet inte vad som är så speciellt med det här specifika lilla äppelträdet. Jag känner inte till vilken sorten är och ingen jag frågat känner igen det. Trädet planterades omkring 1890 och av någon konstig anledning så kan jag kan äta äpplena.

Åtminstone ett av träden i vår fruktträdgård producerar ett äpple som jag inte är allergisk mot. Små saker som det får mig att känna att det här huset var avsett för oss.

Read the first three chapters in my books

Vinden ven med ett öronbedövande ljud runt huset, ett komplext och skrämmande ljud. I bakgrunden fanns ett otäckt susande som aldrig riktigt slutade. I förgrunden knakade och tjöt det i takt med att hela huset skallrade, vilket skapade ett olycksbådande dovt ljud. Vinden fick huset att kränga och vrida sig, som om det försökte skydda sig genom att röra sig i ryckiga kvidande rörelser.

... mer

I first met him on a bright summers day, when I almost stumbled over him. He was just a few feet away from our front porch, a tiny little rugged Pica Pica; or Eurasian magpie as he’s more commonly called.

He looked at me with his big, black eyes and he wasn’t scared. When I took a few steps away from the porch, he turned around and walked towards a pile of wood, that my husband had... mer

She sat there staring through the airplane window. It was blue sky as far as Helena could see – no other planes, no nothing. If she leaned towards the window, she could see the clouds down below. It was the perfect weather for traveling.

"What are we doing here?" she quietly asked herself. "Is this crazy?"

Helena gazed at her seven-month-old baby boy, soundly asleep in her arms... mer