Allt om äpplen, del 3

By Catherine

Låt oss avsluta äppelinläggen. Vi har två typer av äpplen kvar. Juice- och vax äpplen.

I vår fruktträdgård har vi både röda och gröna juice äpplen. När du mikrar dem beter de sig som kompott-äpplen, men du känner skillnaden när du äter dem. De är så fuktiga så att de droppar om dem när du skär i dem. I vår fruktträdgård mognar juice-äpplen i slutet av september, början av oktober. Även när de är mogna hänger de kvar på träden, mycket längre än andra äpplen.

Om du tillagar dem beter de sig ungefär som kompott-äpplen, fast de ger äpplebitar i sås. Mycket gott, men inte alls roligt om du förväntade dig äppelsylt. Vad som gör dessa äpplen så speciella är deras förmåga att ge stora mängder av klar, gyllengul, söt, vacker äppeljuice. Du kan använda en vanlig råsaftcentrifug, bara skär dem i bitar.

Vi krossar dem i en stor kvarn, sedan pressar vi dem i något som ser ut som en liten vindruvspress. 75-80% av vikten blir juice, för att bli av med alla bakterier hettar jag snabbt upp juicen och tappar upp den på flaskor. Juicen håller minst ett år utan problem.

Så länge skalet är intakt kan äpplet förvaras i upp till sex månader.

Låt mig korrigera det, juicen håller inte så länge, den har en tendens att snabbt försvinna, nästan förångas. Om en flaska, mirakulöst nog, överlever ett år, är juicen fortfarande lika färsk som den dagen jag tappade upp den.

Jag tillsätter aldrig socker till dessa äpplen och juicen blir helt klar utan rester av fruktkött i botten på flaskan.

Det första året i fruktträdgården gjorde jag det stora misstaget att juica mosäpplen. Det var intressant. För mig skall äppeljuice vara en klar vätska, men den jag hade i den flaskan var långt ifrån klar. Så småningom sjönk fruktköttet och knappt hälften av flaskan blev drickbar. Inte en av mina bästa stunder. Så gör aldrig äppeljuice på mosäpplen.

Om du lägger gelatin i äppeljuicen, får du en fantastisk gelé med naturlig smak. Du kan också göra vinäger på äppeljuicen, låt mig komma tillbaka till det i ett annat inlägg.

Den sista äppeltypen är vinteräpplen eller vax-äpplen som vi kallar dem, på grund av deras vaxartade skal.

Dessa äpplen mognar i slutet av oktober, ibland till och med i november. De är förmodligen en av de mest mångsidiga äpplena vi har i fruktträdgården. Du kan inte mosa dem, men de fungerar bra både i sylt, pajer och andra rätter.

Vax-äpplen har ett tjockt skal, täckt med ett lager av vax. Så länge skalet är intakt, inga repor, märken eller fläckar, kan äpplet lagras i upp till sex månader.

När jag plockar dessa äpplen sorterar jag dem i två kategorier. De som är perfekta går ner i källaren och vi äter dem hela vintern. Den andra gruppen blir sylt, men jag skär dem också i klyftor och fryser dem färska. Vax-äpplen är faktiskt frysbara, låt dem bara tina långsamt i kylen.

Det finns olika sätt att lagra vax-äpplen, så här gör jag.

Först polerar jag dem med en mjuk trasa så att de blir blanka. På så sätt är det mycket lättare att se om vaxbeläggningen är intakt. Det är vaxet som bevarar äpplet och även en mycket liten skada kommer att förstöra äpplet. Tyvärr kan ett förstört äpple förstöra hela satsen.

När jag har polerat dem slår jag in varje äpple i papper. Tidningspapper fungerar bra, du måste bara skölja dem innan du äter dem. Sedan lägger jag alla äpplen i trälådor och lagrar dem i vår matkällare, där det är kallt och mörkt. Min mormor brukade lägga sand i lådorna, men jag tror inte att det gör så stor skillnad. Det är dock mycket kladdigare.

Vi börjar vanligtvis äta äpplena vid jul och fortsätter till och med april. Ibland går jag igenom lådorna och tar bort äpplen som ser dåliga ut. Om ett äpple förstörs, tar det mindre än en vecka att sprida sig genom hela lådan.

Read the first three chapters in my books

Vinden ven med ett öronbedövande ljud runt huset, ett komplext och skrämmande ljud. I bakgrunden fanns ett otäckt susande som aldrig riktigt slutade. I förgrunden knakade och tjöt det i takt med att hela huset skallrade, vilket skapade ett olycksbådande dovt ljud. Vinden fick huset att kränga och vrida sig, som om det försökte skydda sig genom att röra sig i ryckiga kvidande rörelser.

... mer

I first met him on a bright summers day, when I almost stumbled over him. He was just a few feet away from our front porch, a tiny little rugged Pica Pica; or Eurasian magpie as he’s more commonly called.

He looked at me with his big, black eyes and he wasn’t scared. When I took a few steps away from the porch, he turned around and walked towards a pile of wood, that my husband had... mer

She sat there staring through the airplane window. It was blue sky as far as Helena could see – no other planes, no nothing. If she leaned towards the window, she could see the clouds down below. It was the perfect weather for traveling.

"What are we doing here?" she quietly asked herself. "Is this crazy?"

Helena gazed at her seven-month-old baby boy, soundly asleep in her arms... mer