Hur göra
Varför köpa saker, när du kan göra dem själv? Eller kasta bort dem när du kan ändra dem. Det är ett av mina motto, och anledningen till att jag gör så många konstiga saker hemma.
Det är en miljöfråga, men det är också en känsla av historia och stolthet. Många generationer bor i mitt hus, genom de saker de en gång samlade, även om personerna för länge sedan är borta. Några av dem ser ut som de gjorde vid den tiden, som min farmors mors gungstol. Andra har ett nytt liv i olika färger och tyger.
Vissa saker har fått ett helt annat syfte. Som makens farfars halmgetter, vilka hittade ett nytt liv som toppdekoration i kökets julgran. Eller de från 1960-talet, julmönstrade, bordslöparna i plast, som blev vackra juldekorationer på våra badrumsspeglar.
De två stolarna på bilden är faktiskt samma stol. Den vänstra är inte helt färdig, den behöver fortfarande några stygn. Jag tyckte inte om våra matsalsstolar, och när jag sedan sprang på det mest bedårande av bedårande tyger, fullt med vackra elefanter, så löste sig problemet. Tillsammans med en gammal madrass så förvandlades stolarna och fick ett nytt liv. Kanske gör jag en video av dem någon gång. Då och då ser du en glimt av min matsal i kokböckerna.
En av de vanligaste frågorna jag får är; Hur gjorde du det här? Det är en annan anledning till att jag skriver.
Read the first three chapters in my books
Vinden ven med ett öronbedövande ljud runt huset, ett komplext och skrämmande ljud. I bakgrunden fanns ett otäckt susande som aldrig riktigt slutade. I förgrunden knakade och tjöt det i takt med att hela huset skallrade, vilket skapade ett olycksbådande dovt ljud. Vinden fick huset att kränga och vrida sig, som om det försökte skydda sig genom att röra sig i ryckiga kvidande rörelser.
... mer
I first met him on a bright summers day, when I almost stumbled over him. He was just a few feet away from our front porch, a tiny little rugged Pica Pica; or Eurasian magpie as he’s more commonly called.
He looked at me with his big, black eyes and he wasn’t scared. When I took a few steps away from the porch, he turned around and walked towards a pile of wood, that my husband had... mer
She sat there staring through the airplane window. It was blue sky as far as Helena could see – no other planes, no nothing. If she leaned towards the window, she could see the clouds down below. It was the perfect weather for traveling.
"What are we doing here?" she quietly asked herself. "Is this crazy?"
Helena gazed at her seven-month-old baby boy, soundly asleep in her arms... mer