De första tecknen på jul

By Catherine

 

 

Det här är en översättning från den engelska sidan av siten och berättar om våra svenska adventstraditioner

Igår var första advent och här i Sverige är det starten på julsäsongen. När man har en fot i två olika kulturer kan man plocka det bästa från varje, så jullådorna kom fram efter Thanksgiving.

För lite mer än ett år sedan hade jag en liten stroke, så jag är inte komfortabel med att flyga än. Det är konstigt att inte tillbringa Thanksgiving i Dallas och jag saknar familj och vänner. Jag saknar även värmen från Texas-vintern, särskilt när jag tittar ut genom fönstret, det snöar fortfarande och marken är täckt av en vit matta.

Å andra sidan är det roligt att ta lite ledigt och sätta upp juldekorationerna. I Sverige pyntas julgranen några dagar innan julafton och stannar januari ut. Så i vår plocka-det-bästa-ur-två-kulturer-jul-tradition sätts granen upp efter Thanksgiving och stannar januari ut.

I Sverige firar vi advent genom att tända adventsljus, ett varje advent. Vi använder en speciell adventsljustake, fylld med brandfarlig mossa, fakade röda svampar och små tomtar. Om du läst min bok Christmas Magic vet du allt om tomtenissen. Det behöver inte sägas att brandskadorna eskalerar i Sverige under december.

Det mest speciella med advent är julstjärnan vi hänger i fönstret. Numera finns de i alla tänkbara färger och typer, men jag föredrar de klassiska oranga pappersstjärnorna från min barndom. För mig kommer det alltid att vara det första tecknet på jul.

Read the first three chapters in my books

Vinden ven med ett öronbedövande ljud runt huset, ett komplext och skrämmande ljud. I bakgrunden fanns ett otäckt susande som aldrig riktigt slutade. I förgrunden knakade och tjöt det i takt med att hela huset skallrade, vilket skapade ett olycksbådande dovt ljud. Vinden fick huset att kränga och vrida sig, som om det försökte skydda sig genom att röra sig i ryckiga kvidande rörelser.

... mer

I first met him on a bright summers day, when I almost stumbled over him. He was just a few feet away from our front porch, a tiny little rugged Pica Pica; or Eurasian magpie as he’s more commonly called.

He looked at me with his big, black eyes and he wasn’t scared. When I took a few steps away from the porch, he turned around and walked towards a pile of wood, that my husband had... mer

She sat there staring through the airplane window. It was blue sky as far as Helena could see – no other planes, no nothing. If she leaned towards the window, she could see the clouds down below. It was the perfect weather for traveling.

"What are we doing here?" she quietly asked herself. "Is this crazy?"

Helena gazed at her seven-month-old baby boy, soundly asleep in her arms... mer